- Ta fram
flaskan! – Ta fram flaskan! Jag hör någon upprört upprepa orden bakom mig där
jag sitter vid ett vingligt utebord på trottoaren utanför lunchstället på
Flemminggatan och läser #Experimentet medan jag väntar på min parmapizza.
Jag såg den
slitna trion när jag passerade dem på Fridhemsgatan när jag parkerat bilen på
en tvärgata. Noterade dem, men tänkte inte mer på dem än på de damer som stod
utanför Fridhemmet och krånglade med munskydd. En annan trio. Själv funderade
jag mest på om jag skulle äta på Bastard Burger eller på den pizzerian som utlovade
vedeldsugnsbakad pizza. Och när jag beställt och satt mig vid det tillfälligt
utplacerade bordet, alla soffplatser var upptagna i det soliga vädret mitt i
lunchrusningen, passerade en av triomedlemmarna. En ur den slitna. Damerna hade
förhoppningsvis klurat ut munskyddsövningen och fått hjälp.
Och sedan
hör jag den upprörda rösten, den slitna ur trion kommer förbi igen, men nu från
andra hållet, med den upprörda hack i häl. En anställd på Systembolaget. -Aha! Tänker
jag. Han har snattat en sjuttis och är nu förföljd av en personal. Jag blev
lite förvånad att hon var så ihärdig, att jaga en snattare går väl utanför det
vanliga arbetsinstruktionerna, funderade jag vidare. Han muttrade nog något i
stil med att det inte var något problem. -Jodå, det är visst ett problem, sa hon
med höjd röst. Och så fortsatte de gatan fram till dess de var utom synhåll.
Jag pendlade mellan att tänka att han kanske kunde få behålla flarran och det
är klart att det är ett problem om alla skulle knata ut från bolaget med diverse
drycker. Och så började jag tänka på hennes säkerhet, kunde han bli våldsam? Var
höll väktarna hus? Eller har inte alla butiker råd att hålla sig med dem
måhända? Troligen var den tanken inte min unika, för strax jag tänkt tanken kom
nästa personal småspringande efter dem, troligen med avsikten att hjälpa den
första. Han kom dock snart tillbaka, småspringande tillbaka till butiken. – Ja,
ja, tänkte jag, den slitna kom nog undan. Men nej då. Nu ser jag det första
butiksbiträdet återvända triumferande med en flaska fint rödvin i högsta hugg.
Jag tror det var fint, det såg så ut.
Ta fram flaskan!
Töm flaskan! Göm flaskan! Är det i den ordningen alkoholen förgiftar? Eller spelar
ordningen ingen roll. Han som gömde flaskan under jackan idag har ju slutat
gömma flaskan. Så det är nog inte sista stadiet. Dit som ingen tror sig kunna
komma, och ändå står det en sliten trio lite här och där i våra städer. Och trots
att den slitne snattaren idag inte fick dricka finvin, så rinner det troligen
ner något annat. Och så slår det mig att den tanke om att jag tänkte som han
att det inte var något problem att han fick den flaskan, nu är helt omvänd. Vilken
tur att det finns så rådig personal på systembolaget, för jag kan tänka mig nu
att han hade blivit nekad att köpa, då han troligen var berusad. Och det är ju
lovvärt att man inte får sälja då.
Men, är det
verkligen alkoholisterna vi ska jaga. Är det inte alkoholen vi skulle behöva
jaga bort. Bort från våra ungdomar, bort från jobb-after-worksen, bort från
annonserna i dagstidningarna. Och borde vi inte komma bort från skönmålandet,
bort från frågorna när man tackar nej, bort från normaliseringen och bort från
skammen. Ingen vill ju bli en i den slitna trion, ändå är det aldrig där det
börjar.
#alkohol
#systembolaget
#pizza
