att jaga en alkoholist

 

- Ta fram flaskan! – Ta fram flaskan! Jag hör någon upprört upprepa orden bakom mig där jag sitter vid ett vingligt utebord på trottoaren utanför lunchstället på Flemminggatan och läser #Experimentet medan jag väntar på min parmapizza.

Jag såg den slitna trion när jag passerade dem på Fridhemsgatan när jag parkerat bilen på en tvärgata. Noterade dem, men tänkte inte mer på dem än på de damer som stod utanför Fridhemmet och krånglade med munskydd. En annan trio. Själv funderade jag mest på om jag skulle äta på Bastard Burger eller på den pizzerian som utlovade vedeldsugnsbakad pizza. Och när jag beställt och satt mig vid det tillfälligt utplacerade bordet, alla soffplatser var upptagna i det soliga vädret mitt i lunchrusningen, passerade en av triomedlemmarna. En ur den slitna. Damerna hade förhoppningsvis klurat ut munskyddsövningen och fått hjälp.

Och sedan hör jag den upprörda rösten, den slitna ur trion kommer förbi igen, men nu från andra hållet, med den upprörda hack i häl. En anställd på Systembolaget. -Aha! Tänker jag. Han har snattat en sjuttis och är nu förföljd av en personal. Jag blev lite förvånad att hon var så ihärdig, att jaga en snattare går väl utanför det vanliga arbetsinstruktionerna, funderade jag vidare. Han muttrade nog något i stil med att det inte var något problem. -Jodå, det är visst ett problem, sa hon med höjd röst. Och så fortsatte de gatan fram till dess de var utom synhåll. Jag pendlade mellan att tänka att han kanske kunde få behålla flarran och det är klart att det är ett problem om alla skulle knata ut från bolaget med diverse drycker. Och så började jag tänka på hennes säkerhet, kunde han bli våldsam? Var höll väktarna hus? Eller har inte alla butiker råd att hålla sig med dem måhända? Troligen var den tanken inte min unika, för strax jag tänkt tanken kom nästa personal småspringande efter dem, troligen med avsikten att hjälpa den första. Han kom dock snart tillbaka, småspringande tillbaka till butiken. – Ja, ja, tänkte jag, den slitna kom nog undan. Men nej då. Nu ser jag det första butiksbiträdet återvända triumferande med en flaska fint rödvin i högsta hugg. Jag tror det var fint, det såg så ut.

Ta fram flaskan! Töm flaskan! Göm flaskan! Är det i den ordningen alkoholen förgiftar? Eller spelar ordningen ingen roll. Han som gömde flaskan under jackan idag har ju slutat gömma flaskan. Så det är nog inte sista stadiet. Dit som ingen tror sig kunna komma, och ändå står det en sliten trio lite här och där i våra städer. Och trots att den slitne snattaren idag inte fick dricka finvin, så rinner det troligen ner något annat. Och så slår det mig att den tanke om att jag tänkte som han att det inte var något problem att han fick den flaskan, nu är helt omvänd. Vilken tur att det finns så rådig personal på systembolaget, för jag kan tänka mig nu att han hade blivit nekad att köpa, då han troligen var berusad. Och det är ju lovvärt att man inte får sälja då.

Men, är det verkligen alkoholisterna vi ska jaga. Är det inte alkoholen vi skulle behöva jaga bort. Bort från våra ungdomar, bort från jobb-after-worksen, bort från annonserna i dagstidningarna. Och borde vi inte komma bort från skönmålandet, bort från frågorna när man tackar nej, bort från normaliseringen och bort från skammen. Ingen vill ju bli en i den slitna trion, ändå är det aldrig där det börjar.

#alkohol

#systembolaget

#pizza